Har nu levt ungefär ett halvt år med känslan av hur de skulle vara att bo med bara en bror och de har varit konstigt, tråkigt och jobbigt..garanterat ! På måndag är min kära bror på väg hem igen och stannar förhoppningsvis tills han flyttar hemmifrån, hehe man kan ju alltid drömma. Ska bli jävligt skönt att få ha honom omrking sig igen, till en början kommer väll flickvännen gå först vilket man förstår men han är iaf hemma igen och det är det som är viktigast, så man kan få lite glimtar av han i vardagen liksom. Man inser verkligen hur otroligt tacksam man är för att man har syskon, jag hade inte varit samma person som jag är idag om de inte vore för dem. Jag tror att de hjälpt än ha kvar fötterna på jorden liksom, kanske skulle vara lite mer självständig o mogen om jag varit ensambarn iof, vem vet. Men kärleken till dem går före allt och det går inte ens att tänka sig ett liv utan någon av dem.