Varit en lugn dag på praktiken, gick hem till anna efteråt och nu har vi suttit här i hennes lilla lägenhet i timmar och myst med te (skriver man thé?) och pratat om allt och inget. Kollat på videor från terror attacken i oslo och hur fina meningsfulla tal som hölls. Med tårfyllda ögon blir man så otroligt tacksam för livet och kopplar bort alla materialistiska ting. Man har hälsan i behåll och otroligt fina och kärleksfulla vänner som finns vid ens sida, en kry familj och släkt. Varför tar man inte vara på det mer?