Deepest thoughts from a long time

Som jag sa heromdagen så har jag näst intill gått och blivit sambo med lisa och vi umgicks ständigt typ i en veckas tid. Jag vet inte om det var att jag var omringad av drivna människor eller om jag kände ett tvång till att prestera till mitt yttersta för att inte känna mig allt för underlägsen. Kanske var det de två faktorerna tillsammans som gjorde att jag faktiskt tog tag i saker och ting. Inte på en normal nivå då sådär att jag satte mig och tog tag i allt jag kunde men jag tog i alla fall tag i saker. Vilket är ett stort 'what the fuck'.

Jag vet inte vad det är jag väntar på men det känns som att de skulle vara någon jävla uppenbarelse jag tror ska komma och ge mig en spark i arslet, men jag vet ju att så inte är fallet. Jag måste vakna upp ur mitt lilla tomrum snart och fylla det med idéer och livslust. Missförstå mig inte nu jag är inte självmordsbenägen haha men jag känner bara att vart kan man fånga den där känslan. Den jag knappt minns. Den där känslan av glädjerus som gör att man far frammåt i livet flera steg och man lyckas med allt man testar på och står hela tiden upprest. Som om man likt i ett spel sprungit igenom en kraftgrej som ger än turbofart i några sekunder, som en hjälp på traven... Vart fångar man den känslan nu igen. Helvete, jävla tankar..jag har sommarabstinens, vet ni hur lycklig jag kan bli om sommaren? gonatt på er !!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback