Idag är en regnig, kall och dålig dag och en dag innan ett prov. Terminens första prov rättare sagt. Att komma igång med något man tycker är kul och lägga ner energi på ett mål är verkligen peppande och man blir fylld av glädje ! Bara det här med att du sysslar med något och kämpar är som ett antidepressionspiller i sig, ett ljus mitt i allt höst mörker. Men skolan gör mig nervös, trött och jag kunde inte vara mer oengagerad. Grejen med den här förändringen var ju trotts allt inte att främst bli nöjd med sig själv kroppsligt. Utan att bli piggare i skolan och lyckas där, för att på så sätt bli mer nöjd med sig själv... Tanken var att alla bitar skulle falla på plats av sig självt så småningom.. Men man måste kämpa för att lyckas, kämpa hela tiden! Där har jag min störtsa utmaning, bestämma mig för att lyckas och kämpa hela vägen. Jag har en tendens att dra täcket över huvudet och tro att allt ska lösa sig av sig självt, it won't.