För jag har tagit studenten

 
Igår sprang jag ut, regnet öste ner men det kändes inte, jag var som i en bubbla av lycka och glädje och inget hindrade mig, jag log hela tiden. Flaket var underbart, utan att överdriva den lyckligaste stunden i mitt liv hittills. Flaskorna som hängde runt halsen tömdes och tillsammans med fina tjejer, relativt fint väder och ett stort hjärta var jag både full och glad. Jag skrek till rösten inte fungerade, blåste i min lilla tuta, skrattade och skakade lite på rumpan i takt med musiken och flakets gung, jag ville inte gå ner därifrån.
 
Hemma möttes jag av min fina släkt och jag blev så generad, inte bara för att de fick se mig lullig utan för att dom hade kommit till mitt hem från Stockholm, sörping, arkösund och Jönköping BARA för att gratulera mig på min stora dag. Dom sjöng för mig, fotade och kramade om mig och jag kunde inte förmå mig själv med att få fram något annat än dova tack och stora leenden. Vi åt gott och alla pratade och skrattade, eftersom vi bor väldigt splittrat i min släkt så fanns de mycket att ta ikapp.
 
Jag fokuserade på mitt vatten och att försöka ta in alla känslor. Sen fick jag öppna mina presenter, jag hade inte gråtit på hela dagen, inte ens när jag skildes åt från klassen men när jag insåg hur givmilda min släkt är och att de var där för min skull då fick jag bita ihop. Jag fick så otroligt fina saker och jag måste säga att extra tack till mina bröder som gav mig en dator (!!) Jag vet hur trötta dom är på mig över att jag är ansvarslös osv. men ändå överraskar dom mig BIG TIME med att ge mig något jag är i stort behov av men aldrig trodde att jag skulle ha råd att köpa inom den närmsta framtiden.
 
Så nu sitter jag här, vid min fina dator, med gosedjuren jag hade runt min hals igår nu liggandes bredvid mig och golvet är fullt av lite skrumpna ballonger som det står "världens bästa kille" på, de stod tydligen tjej på paketet sa Jonas, haha fail ! Jag summerar gårdagen och mina 3 år i gymnasiet, gömmer undan betygen och blickar framåt. Jag överlevde, inte felfritt men jag tog mig igenom utan att hoppa av och i mitt fall känns de som en tillräckligt bra bedrift. Jag vet inte vad som väntar, jag har ingen aning men jag har mycket drömmar och önsketänkande, nu ska jag lägga ner energi på att välja dröm och sträva efter den och jag ska från och med nu leva så mycket jag bara kan och orkar, för jag har tagit studenten och FYFAN VAD JAG ÄR BRA !
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback