Jag känner varje kväll att "imorgon, då kommer jag må bättre, då kanske man till och med orkar ta sig ut på en promenad". Sen vaknar man runt tre på natten och tror att man ska dö för att man inte kan andas, sen vaknar man vid tjugo i sex av samma orsak och kan inte somna igen förens halv sju. Sen sover man bort hela dagen, för den enda stunden på dygnet som du mår bra på när du är sjuk..den är i sovande stund.

Vännerna åker till stockholm och bränner pengar, de planerar roadtrip och de träffas alla tider på dygnet. Jag tror att jag är döende, om inte annat så skulle jag gärna frysa ner min kropp i väntan på bättre tider.. typ som i den där filmen med Mel Gibson, glömt vad den heter....Evigt ung! Fast då skulle jag ju åldras ikapp sen...

Ae nu ska jag inte spåna vidare på mina sjuka tankar, haha get it!! -.-