Jag vet inte om det är mitt undermedvetna som känner av att skolan börjar igen men självklart finner jag åter lust i att dränka mig själv i sociala medier. Bloggen har varit min sista prioretering den senaste tiden, eller vad säger jag den har inte varit en prio alls. Jag tänkte nog till och med tanken att det skulle få ett slut men jag kan inte sluta, jag får lusten tillbaka lika fort som den har försvunnit.

 

Så nu sitter jag här med min kopp kaffe och åter igen försöker tänka ut hur lång tid de ska ta att fixa sig och hur lång tid det tar att cykla till skolan, ska jag lyckas med god marginal eller ingen alls... Jag kan inte riktigt förstå att jag hade min sista dag på mitt sista sommarlov igår - någonsin !

 

Är det nu jag ska växa upp ? De va ju igår som jag satt där som på nålar, nervös så hela bänkraden skakade i aulan och jag fick ge ifrån mig ett pip när de ropade upp mitt namn, inför alla andra ettor. Klockan halv två ska jag sitta där idag igen och ta emot information angående mitt sista år i gymnasiet. När du sitter där i bänken framför den jobbiga uppgiften är studenten inte ens synbar i horisonten men nu när du tittar tillbaka på de tidigare åren så är den ju bara ett stenkast bort och det där som skulle vara så speciellt och spännande är snart över och då är det bäst att cv:t är skrivet med ditt bästa ordförråd för den här tiden kommer du aldrig mer få igen.