Jag KAN verkligen inte förstå det, att imorgon, 13.30, då springer jag ut för sista gången genom kungsgårds dörrar och lämnar 12 års skoltid bakom mig. Det är så overkligt, jag vet inte ens vad jag känner för det är så konstigt alltihop. Jag vill alltid uttrycka mina känslor i text, det är så jag fungerar och har gjort så länge jag kan minnas men ikväll går det trögt.

 

Det har hänt så otroligt mycket under de här 3 gymnasieåren, när jag började på kungsgård kände jag inte ens anki, min idag syster och bästa vän och när man kollar tillbaka på alla våra minnen så..ae de har hänt så mycket och man har utvecklats så mycket som person. Min fina fina Anna som jag lärde känna 26e augusti 2010 på min 16 årsdag, vem var jag då. När jag tänker tillbaka så kan jag inte säga att det är Fia för hon är en helt annan person idag, tack vare mina fina vänner och alla nya erfarenheter genom gymnasietiden. Lisa, hon är som en andra del av mig själv, så olika men endå så lika, jag kommer ihåg när vi var små, jag kommer ihåg när vi började umgås på riktigt i högstadiet och aaaalla minnen sedan dess, kan du, kan ni förstår att vi tar studenten imorgon mina fina bästa vänner ? Tack vare er sitter jag här och är den personen jag är idag, jag är inte perfekt, jag har mycket hos mig själv jag behöver förändra och utveckla men jag vill inte vara någon annan än den ni och livet gjort mig till.

 

Läste inläggen från mina första dagar i ettan, läst dem så många gånger förut och vad rädd jag var. Jag var jätte skeptisk till mitt val av skola och att jag inte kände någon, men allt gick ju bra. Betygen hade kunnat vara mycket bättre men jag överlevde min gymnasietid och det var ju inget att oroa sig över, precis som när jag började 5:an på jönsbergska, man är så rädd men de blir så bra i slutändan.

 

Jag försöker tänka på samma sätt nu, jag är så rädd, förvirrad, förväntansfull och ivrig inför vad min framtid har att erbjuda men jag vet att vad jag än tar mig an i livet så blir det bra till slut, det finns så mycket att leva för nu, sträva efter och längta till.

 

Nu är jag känslosam utav bara helvete här där jag sitter, hoppas att champangen imorgon lugnar mina nerver haha. Åh imorn är det vår dag alla 94:or, imorn springer vi ut !