Börjar bli håkan fantast..på tal om
valborg. Vi får kompledigt hela den dagen, så jävla skönt ! Vad ska man hitta på då ? Förra året gjorde jag ingenting för att jag var för sen med att planera, året innan var jag i nyköping och 2010 var jag sjuk men vi hade en myshelg med familjen istället, grillade, var på landet och styrde. Brukar kolla in min gamla blogg för att se hur mycket allt förändrats...
Såhär kunde det låta för 2 år sedan:
"De går en vind över vindens ängar, de fladdrar till i en tyllgardin..." Håkan fyller ut tystnaden med gäll röst och fina texter. Hans icke-perfektion gör honom så perfekt i lägen som dessa. Jag fann en stor skjorta i garderoben som får bli min nya favorit här hemma, här inne i mitt rum, här i ensamheten då jag bär endast denna.
Hela grejen hade varit så perfekt om de varit min pojkväns, han som inte existerar, men med tanke på att jag sökte icke-perfektion kan ja avslöja att de är min brors. De förstör hela grejen men de får duga, ja trivs i konstiga klimat ibland.
Kan inte sluta störa mig på att spotify räknar ned. Man får känslan av att jordens undergång närmar sig typ. Nej jag är inte beroende, bara irriterad som sakt.
Mitt huvud har varit i viloläge ett tag. Fötterna har inte riktigt stått på jorden sådär fint brevid varandra som de gjorde förr. Jag har istället varit en helium ballong i form av något omoget och bara flugit omkring. Nu har någon hoppat efter mig och greppat tag om snöret. Snöret fästes runt en lyckstolpe och jag börjar acceptera att vara tillbaka i verkligheten igen och jag planerar att stanna här och ordna upp allt.
Men bara för tillfället. Sen ska jag glatt klippa av snöret runt stolpen och återigen flyga iväg, men bara under lovet. Till hösten ska jag gjuta fast mig på jorden igen. De kallas metaforer, ni får klura.
Haha wtf, så jävla vilsen tjej..
24e Mars 2012
Blev inte att grilla igår, blev lite chill i angelicas lägenhet istället med lite cider och trevligt sällskap. Fram mot tolv skulle dom köra en spontan utgång så då promenerade jag till bussen och åkte hem till syrran. Vi låg och snacka skit till 3 eller något sen somnade vi som små grisar. Nu blir de lite ärenden sen ska jag hem och ta en dusch. Blir att grilla ikväll istället, mysigt som fan.
Vad tycker vi om vädret då, så jävla underbart, 32 tror jag termometern kom upp till förut som är placerad direkt i solen. Vi körde en frukost på ballen och man fick till och med lite färg, nu jävlar är de vår !
32 grader i direkt sol för ett år sedan... nu visar termometern 2.7 och det skulle inte förvåna mig om det började snöa redan imorgon, vad är det här !? Vi låg och solade till och med, nu vet jag inte ens om jag vill ta skinnjackan till stan sen eller om jag ska köra på vinterjackan, herregud !
27e november 2011 - Beautiful things
Vissa är rika på pengar, vissa livet eller kärleken.. för tillfället känner jag mig jävligt rik och mätt på bulldeg! Varför ska man alltid trycka i sig massa deg när man bakar, växer man någonsin ifrån det? Magen sväller upp till en ballong men man gör alltid samma misstag..eller är det bara jag, hehe.
Bullarna kan bli de finaste någonsin och de är bakade med så mycket kärlek och hundhår..tappade en på golvet men de gjorde inget. Gned den lite lätt mot förklädet och la den på kanten, kim ska få den :)
Nu ska jag ta på mig jackan och dra mig mot syrran, satan vad jag saknat henne.
Anki har en mal i sitt rum. Ja en liten alltså, i ett akvarium. Den leker sugpropp på rutan, men om man ska vara realistisk så äter den nog upp smuts, men jag vill inte vara realistisk. Den leker sugpropp. Jag förundras lite över hur de vore att vara en fisk i ett akvarium. Allt vore så mycket lättare. Men de är klart, jag skulle missa alla fina vänner och härliga fyllor.
Min kära väninna smider planer, om framtiden och att förverkliga sina drömmar. Jag tänker tillbaka på vad jag sa till kuratorn första gången. Jag har ingen syn på framtiden, jag har inga speciella drömmar och jag tar dagen som den kommer. Hon fick mig att inse att jag har visst en syn på framtiden, en god syn där jag har förverkligat mina drömmar, de som jag faktiskt har.
Och tar man dagen som den kommer jämt så är det lätt att man hamnar i en ond cirkel. För mig var inte "ta dagen som den kommer" något spontant och givande. De var att blunda för framtiden och verkligheten, de var att sätta sig i en bubbla och återsluta den så jag inte kunde ta mig ut. Jag vågade inte. Med tiden har jag krafsat sönder ett skikt av bubblan men jag kämpar fortfarande med att våga greppa tag om nålen och ta mig ut därifrån, förstöra bubblan förevigt. De är en varm och trygg plats. Som en egen lite moderkaka jag återvände till. Jag stannar där och trivs i mina spekulationer, egenterapi är en av de bästa sorterna. Jag tar hela tiden åt mig äran.
