» Bekväm vs. rädd


Nästan en vecka av årets skolstart har passerat och ja ligger o tänker på min första dag på gymnasiet, eller ja det lilla jag kommer ihåg. Jag tror att jag har förträngt det mesta från den dagen men ja minns att jag stod väldigt länge framför spegeln den morgonen och att jag tog cykeln till skolan. Ja kom fram jätte stressad och nervös till entrén och alla stirrade på varandra. Jag kände ingen och hade ingen aning om vad som skulle hända, men jag överlevde och det har snart gått 3 månader sedan jag tog studenten. Om man tänker tillbaka på vissa stunder av det första året så inser man hur mycket man utvecklades, det är som att man fått en helt annan världsbild.
 
De första 10 åren i skolan var man i en liten bubbla där man hade det så enkelt, problemen var så patetiska. När man började gymnasiet tog man sig sakta men säkert genom ytskikten av bubblan och in i verkliga livet. Man bildade sin egen karaktär och plats, vem man ville vara och vad man ville göra. Det var här man förberedes inför vuxenlivet. Men tänk om man inte var redo då, ibland vill jag faktiskt krypa tillbaka och gör de där 3 åren en gång till, för att få mer tid och göra det mycket bättre.
 
För 3 år sedan ville jag bli make-up artist. Jag ville ta en kurs i Stockholm och sen jobba inom styling. Jag hade dock inte det engagemanget och till slut ville jag inte ens gå den vägen längre. Hade jag inte gått stil och trend hade jag förmodligen sett sämre ut, jag kunde inget om smink eller liknande innan och fjortisranden var ett faktum. Jag har dock slutat tänka på vad som hade hänt om jag inte gick stylist, om jag valt samhäll-media eller liknande istället. För jag kan inte gå tillbaka, jag kan bara göra det bästa av livet som min kära bror sa till mig häromkvällen när han försökte prata vett i mig.
 
När jag pratar om framtiden säger folk att man omöjligtvis kan bestämma sin framtid nu, man kan bara ha mål och drömmar, resten faller på plats med tiden. Men de är så jävla jobbigt att inte veta vad man vill, vart ska man börja, vad händer sen, tänk om jag väljer fel väg och gör fel val....
 
Hur fan tar man sig ur sin Comfort-zone?

» Uppskatta det du har och gör det bästa av allt

Rocky, första dagen i vår familj
 
Augusti bjuder på sitt finaste väder, slutar det aldrig regna? Igår hade jag mysdag med pappsen, vi såg gamla favorit filmer som die hard och pearl harbor och gav varandra muskeldödare...mamma satt i soffan o sa "ååh hon har saknat sin pappa". Antar att de är så vi funkar han och jag. Idag är det mamma och jag, vi har ett annat sätt och spendera tid med varandra. Dvs. dricka kaffe och diskutera inredning. För tillfället sitter jag och saknar mina bröder, när jonas kommer hem ska jag tamefan fixa en familjekväll. Jag ska visa mina nya kunskaper i köket och ge hela familjen matförgiftning, mysa med hunden, säga åt Kim att skaffa sig ett liv bara för att jag är avundsjuk och blir deprimerad över mitt och dra dåliga skämt med Jonas. Jag tror att jag börjar sakna vår gamla familjekonstulation lite, när min bror bodde hemma och den andra inte skulle flytta till Linköping för att plugga. Man vet inte vad man har förns det försvinner helt enkelt. Jag har börjat tänka lite mer på framtiden, om 10-15 år är vi tre vuxna och kanske till och med har egna barn, känns så konstigt att tänka så. Vad gör jag om 10 år?

» Bara så att du vet

 
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig och att du är bland det finaste jag har! Du är godhjärtad och vill alla väl, du är en otroligt stark individ och utstrålar så mycket glädje och kärlek. Det finns ingen som är som du Lisa och det stödet jag får av dig genom alla mina mot och framgångar är jag så sjukt tacksam över. Jag kan inte förstå att jag hittat en så otroligt fin människa och ännu bättre ha henne som en stor del i mitt liv. Du är min trygga pelare att luta mig mot, du är en av få som kan vända mitt humör till det bättre på en tredjedels sekund. Jag vill att du ska veta hur bra du faktiskt är, hur glada du gör människor i din närhet bara genom din existens. Jag vill att du ska veta hur tacksam jag är för alla minnen vi haft och ständigt skapar och för att jag får dela så mycket av mitt liv med dig.
 
Jag kommer aldrig glömma något. Våra upptåg på ön, våra myskvällar i butbro, vårat samboliv i ljura, min patetiska rymning till nelinsgatan där du tog emot mig med öppna armar, våra solstunder i båten, karnebåt som bjöd på det mesta, resan till göteborg då man inte fick sova i bilen, resan hem från landet som tog 2 timmar, bad när isen låg kvar, nattdopp när man snubblar över en tamp, smygröka i skogsdungen för att sedan stampa på samma spik, bli "attackerade" av grävlingar, cykla ner för backar utan bromsar i decimeterdjup snö, äckliga drinkar på kräftskivan 2008, hur vi satt och tråna efter killen som vråla reality och fuck her gently, fotosessioner som spårade ut med koner på huvudet och tå stukningar... jag kan hålla på med den här interna texten i evigheter men du förstår nog principen. Kan du förstå att vi tar studenten snart? Känns som igår när vi hade sjögräskrig, haha no comments.
 
Jag älskar dig min fina vän, sjukt mycket och du ska veta att du är underbar! Jag säger inte det tillräckligt ofta...
 
 
 



 

» Blir så förbannad

 
Fick se det här klippet från 2009 i skolan på svenska lektionen idag för vi snacka lite om att man ska vara källkritisk osv. Fyfan vad förbannad jag blev, hur fan kan den här fan va präst. Var ju ett tag sen men jag har inget minne av den här händelsen, var säkert stort då. Hela samhället stog bakom killen som hade våldagit flickan, sa att hon hade anmält killen för våldtäckt för att han inte ville bli tillsammans med henne. Han blev dömd och erkände - ÄNDÅ stod alla bakom killen istället för flickan och hon tvingas flytta 50 mil därifrå, vafan asso!

» Rakt på sak, ärligt, öppet och nej jag söker inte sympati, vill bara ge lite klarhet i sökandet efter min egen

 
Nej jag har inte skrivit om justin bieber som alla andra gjort med såhär långa inlägg...jag har öppnat upp totalt, ventilerat min panik, men då läser man nog hellre om justin...
 
Imorgon har jag prov i UF
På fredag har jag nationella prov i svenska b
På lördag ska jag jobba på siemens eventet
Nästa torsdag har jag första prövningsprovet i svenska a
11e ska jag styla en brud till hennes stora dag
23e maj ska jag till Nyköping en sista gång och jobba med klassen
30e maj har jag min andra prövning i svenska a
3e juni har jag min tredje och sista prövning i svenska a
5e juni har vi mösspåtagning
Har även 4 stora restuppgifter i samhäll b
3 ytterliggare uppgifter i svenska b
2 prov och en inlämningsuppgift i religion
2 eller 3 uppgifter i försäljning och service
1 prov och 2 inlämningsuppgifter i personlig försäljning
1 restuppgift i estetisk verksamhet
troligtvis omprov på nagelteorin
3 mindre uppgifter i hantverk samt 2 större uppgifter
 
Många undrar vad fan jag har gjort det här året, jag tror inte någon förstår hur enormt dåligt jag mår idag. Jag stampar på samma ställe och kan ju, haha helt klart konstatera att skolan INTE är min grej. Besvikelsen, klumpen i bröstet varje dag någon nämner skolan, betyg, student (!) eller när jag bara ser den där stora dystra byggnaden. Jag har grävt min grop så jävla djup och det är pinsamt att stå här nere och skrika.
 
Jag VAR inte dålig i skolan innan gymnasiet, jag var faktiskt medelmåttig, godkänt i allt och några stolta vg:n. Sen hände något, jag vet inte vad och allt gick bara åt helvete. Det ligger så mycket mer bakom detta som jag inte delar med mig av mer än till mina närmaste men här är en stor anldening till att jag ofta går med en rynka i pannan, varför jag ständigt är trött och utmattad, varför jag är tystlåten vissa gånger även om jag är vid mina nära och kära.
 
Besvikelsen man ständigt möts av när skolan kommer på tal hemma, det FINNS inget värre än blicken man får av sina bröder eller sin pappa, det gör så ont och ondare när man vet att man orsakat det själv. Jag blev av med mitt studiebidrag och csn breven fortsätter dimpa ner i brevlådan. Jag kommer inte få tillbaka mina pengar alls, det är kört för min del och vetskapen om att inte ha några egna pengar under studentveckan och att vara arbetslös efter studenten är..ae de är fan sorgligt vad patetiskt det känns. Pengar ger än faktiskt långsiktig lycka, säg inget annat !!
 
Hopplöshet, skulle kunna sammanfatta min situation, jag känner fan inget hopp alls. Hela tiden hör man meningar som, ammen vafan tar du inte tag i allt bara och jag tänker så hela tiden själv. Jag skrattar och drar skämt när folk frågar hur det går i skolan, de flesta tror säkert just därför att jag inte bryr mig alls, att jag försöker vara nån lite rebellisk tönt. Jag skäms så in i helvete och försöker fly från samtalet när det händer.
 
När man sätter sig framför datan och öppnar mailen och det man ser är Dexters frånvaroanmärkningar eller "hej sofia, jag har tyvärr för lite underlag från dig och måste sätta ett ig tills vidare..." då blir man bara gråtfärdig och jag flyr, jämt. Antingen till vänner eller så sover jag. Det finns dagar då jag vaknar upp och gråter för att jag ska till skolan, oftast sjukanmäler jag mig då och sover hela dagen. De dagar jag tar mig till skolan är det ett rent helvete att ta sig genom dagen, jag är trött för att inte ha kunnat somna på natten, ni vet hur det är med sena kvällar och man känner att man måste sova, då kommer tankarna eller ångesten och paniken. 
 
Vardags sysslor blir hur ansträngande som helst, de blir inte ens av, paniken över att jag måste söka jobb utan erfarenheter sen innan, varje gång jag ser att de söker arbetare på olika ställen så hittar jag alltid ett fel hos mig själv och säger att någon annan kan göra det där så mycket bättre, jag har inte en chans. Jag har ett körkort att ta som också känns så otroligt långt borta. Så döljer man lite genom att planera den där studentveckan, letar skor, tänker på hur kul man kommer ha. Pratar om det hemma och berättar vad klassen bestämt. Då får man självklart en käftsmäll av brorsan "haha, kommer du ens få ta studenten", "kul att stå där och veta att du ska tillbaka och plugga upp saker i höst".
 
Jag önskar ingenting i studentpresent, jag tycker inte att jag är värd något, min enda önskan slår in sen iaf, jag slipper skiten. 50 dagar återstår att kämpa, jag kan inte göra annat än att lägga mina sista tafatta krafter och se om allt löser sig, det är skitsamma om stegen är skev när jag klättrar upp ur gropen, det viktigaste är att den håller.
 
Här har ni mig, öppen som en bok med några få privata sidor ihop klistrade av kaffefläckar, vad ni ska göra med det här materialet har jag inte riktigt räknat ut ännu, kämpa på själva, var stolta över det ni åstadkommer, hamna inte i min sists och kanske se hur lätt man fastnar i en ond cirkel utan självdiciplin.
 
Till mina vänner, jag låste min blogg för att jag visste att det är sånt här skit jag skriver om annars. Det är såhär min vardag ser ut och det är inte spännande för fem öre i en tonårsblogg, lite mer dagboksmaterial eller anteckningar i en psykologs block kanske. Om ni läste hit ner, godnatt !

» Jag kommer älska dig när jorden gått under

Insta, följ @sofiaaeklund
Ska bli mycket bättre på att fota mina dagar även i skolan när vi har smink osv !
 
Låten som spelas mest på repeat nu är håkans nya, tur att man gillar the killers också kan tilläggas
 
Något jag är trött på med att bo hemma hos föräldrarna är att föräldrar gärna, kanske omedvetet, har en tendens att klaga på alla hemmasysslor man än genomför trots att de tjatar hur mycket som helst på att man ska hjälpa till så är det alltid fel på det man gör. De vore ju konstigt om jag skötte ett hem på 195kvm lika bra som en 45 åring och tänkte på allt. Kanske bara är jag som känner så. De var iaf underbart den här helgen, slippa allt jävla tjat !
 
Så jävla töntig men måste..vad är oddsen för att man ska ha samma färg på kaffekopp som nagellack
 
Hade på mig de här för några veckor sedan till praktiken, fortfarande helt lost i vad jag har för klädstil
 
Även insett att jag förändrats ganska mycket utseendemässigt, man ser verkligen inte sånt själv.. 
 
 
Trodde att jag skulle göra ett restprov imorgon men det är tydligen inte förens nästa vecka vilket gjorde mig väldigt lättad. Då kan jag slappna av ikväll och lägga mig tidigt. Klockan är iof över 00.00 men det är bättre än 2-5 på morgonen som det blivit den senaste tiden.

» Just some thoughts

Det här är mitt klotterplank, min offentliga känsloportal där jag uttrycker mig om det som kommer upp i huvudet just här och nu. Jag har inga överdrivna summor i plåboken, ingen inspirationsgivande garderob, inget modellutseende, inget toppenhumör alla gånger, ingen super spännande och händelserik vardag. Få vet vem jag är i den staden jag bor i, jag har inga speciella talanger att flascha med och inga starka åsikter eller ämnen att ta upp. Jag gör inte som man borde alla gånger och är knappast ett föredömme.
 
Det slår mig då - vad är det som gör att en del människor faktiskt tar sig tiden att varje dag läsa det jag gör och skriver ? 
 
 
Jag skriver inte allt men jag blottar ändå kanske 50% av mig själv här, vad gör att man kommer tillbaka ?
Vad skulle jag kunna göra för att öka läsarantalet? Borde jag göra en mer inbjudande design ? Fota mer ? Visa vad jag gör i skolan, visa sminkningar, vardagsbilder ? Tipsa om saker, visa mer av mig och min stil ?  
Would be fun to know! 

» The man the authorities came to blame For somethin' that he never done

 
Jag vet så väl att jag är nochalant, kan uppfattas som uppkäftig, omogen och är ofta bitter. Hjälp mig då upp istället för att trycka in ett finger i skottskadan, uppmuntra mig, få mig att tänka på annat och fokusera på framtida mål. För jag kan inte se dem själv, jag lever inte och jag kan inte uppskatta det fina när det dystra alltid lyckas ta över. Jag är trött på cirkeln ni inte låter mig bryta, på riktigt. Jag skyller inte på någon annan än mig själv, men låt mig behålla den sysselsättningen för mig själv...

» Ja och de här är då..min påse

 
Vet inte hur lämpligt de här är just nu när det kretsar mycket runt nätmobbing men jag tycker att den här tjejens föräldrar borde tänka över lite vad den här 11 (!!) åringen bör och inte bör publicera på världens största videonätverk... Lisa visade den här parodin för mig efter att jag hittat tjejens youtube kanal och jag garvar lika mycket varje gång...tyvärr.
 
Man kan inte få folk att sluta videoblogga, man kan inte få yngre barn att sluta göra som äldre ungdomar och vuxna gör. Det ligger ju lite i vår natur att ta efter andra för att utveckla oss själva och barn kommer alltid ha människor att se upp till. Men jag tycker att det borde ligga i föräldrarnas intresse vad och vilka sina barn faktiskt ser upp till och tar efter.
 
Jag har bloggat sen jag gick i 8an om ointressant skit rent ut sagt, för att ha någonstans att ventilera mina tankar, skriva av mig när jag är arg, ledsen eller glad. För att dela saker jag tycker är roliga, eller fina eller rent av bara få lite anonym bekräftelse, hur patetiskt det än låter. Men jag tänker FAN ALDRIG låta min elva åriga son eller dotter blogga eller publicera videos på nätet, speciellt inte slickandes på en glass i några små shorts. 
 
Jag tycker att alla människor ska få göra som dem vill men tyvärr kan man inte hindra allt skit som finns runt omkring. Kan även passa på att slänga in R.I.P. Linn Nyman, fruktansvärt tragiskt det som har hänt och det är helt ohumant hur lågt "människor" kan sjunka när man sitter på andra sidan skärmen och kommer med anonyma kränkningar och påhopp. Sånt här får än att tänka till, något sånt ska inte behöva hända för att man ska tänka till men tyvärr är det så i vårt ytliga samhälle. De är aldrig för sent att tänka till för att skapa en bättre levnadsplats, så tänk mer på sånt i livet som faktiskt röör just DITT liv, och inte andras. Man kan hata hur mycket man vill men håll förfan käften om det. 
 
Dubbelmoral när jag klagar på tjejen i videon men jag tycker bara att det är synd att man ska bli sådär ytlig och osäker redan i hennes ålder, jag minns de så väl själv och blir så arg för att man brydde sig så mycket och fortf gör idag. Varför kan inte alla människor bara få vara dem de är, ostört ! Tyvärr ligger det även lite i våran "moderna natur" att söka fel hos andra för att må bättre själva, ska det vara så?

» Best way to reach out is by text


Twelve 

Idag är en sån här dag som jag bara ville stanna kvar i sängen, ligga kvar i värmen under täcket med min lilla huvudvärk och inte röra en fena, lyssna på Bon Iver. And so I did. Det är den 12e December 2012, på något sätt låter dagen så himla speciell, men den känns dessvärre som vilken annan jävla dag som helst.
 
Förövrigt så är det 12 dagar kvar till julafton och 19 dagar kvar tills vi firar in ännu ett år. Det 19e året av mitt liv, året då jag ska ta största steget. Studenten och sen ut i arbetslivet. Hejdå skolan, hejdå 9 års vardagsrutiner. 
 
Brukar ni ha nyårslöften? Jag hade alltid det när jag var liten. Samma sak varje år - inget godis på ett år. Jag höll det självklart aldrig mer än några timmar. De va ungefär de enda löftet man behövde ge sig själv på den tiden, de fanns inget annat att oroa sig för än tandfen. Ska jag köra på samma i år tro ? Som de vore det enda löftet man behövde ge sig själv...
 
Känner ni som jag att mycket är negativt nu förtiden.. eller är det bara att man blivit äldre. Man ska inte äta vad man vill när man vill, man ska träna och bli hälsosam, man ska sluta röka, man ska vara mogen, givmild, framåt, inriktad, glad, öppen, rolig, man ska tjäna pengar.... Man har så stora krav på att bli perfekt, man fokuserar så jävla mycket på allt som är negativt, självfallet eftersom att man vill förbättra de som är "dåligt". Men ibland måste man stanna upp och tänka på allt positivt med sitt liv och sig själv och det är där det blir svårt..men ja tror att när man kan göra det, så faller resterande bitar på plats.
 
Karma aint a bitch, it's what you make it to...
Var positiv, handla positivt och det kommer garanterat bli positivt, eller vi hoppas på det.

» Fuck cancer !

 
Jag beställde hem den här tygpåsen heromdagen från ungcancer.se för 50:-
Det var mitt första internetköp jag gjort helt själv sen jag blev 18 och jag kunde inte gjort ett bättre köp. Det är för en god saks skull och jag tänkte att det var dags att sluta va självisk. Det finns fler saker att köpa på deras webbshop. Jag tycker att ni ska gå in och läsa vad dessa människor jobbar med och kämpar för HÄR.
 
Jag är med och bidrar till att unga vuxna cancerdrabbade ska få det bättre, var med du också !

» Let the music fill your room and do what you love

 

» FÖR I HELVETE FIA REEES PÅ DIG !


» !!!


http://nt.se/nyheter/?articleid=7756711

De va ju knappast vargarnas fel, sjukt tragiskt men man går inte in själv till livsfarliga rovdjur utan skydd eller bevakning, spelar ingen roll hur "tama" de än är... Men som sakt, sjukt hemskt ! Min bror är där o jobbar idag, undrar hur de här kommer påverka kolmården?

» Längtar

Längtar till måndag
Längtar till 25e
Längtar till värme
Längtar till bad i en sjö
Längtar till 26e augusti

» The beautiful thing with having you two in my life


Har nu levt ungefär ett halvt år med känslan av hur de skulle vara att bo med bara en bror och de har varit konstigt, tråkigt och jobbigt..garanterat ! På måndag är min kära bror på väg hem igen och stannar förhoppningsvis tills han flyttar hemmifrån, hehe man kan ju alltid drömma. Ska bli jävligt skönt att få ha honom omrking sig igen, till en början kommer väll flickvännen gå först vilket man förstår men han är iaf hemma igen och det är det som är viktigast, så man kan få lite glimtar av han i vardagen liksom. Man inser verkligen hur otroligt tacksam man är för att man har syskon, jag hade inte varit samma person som jag är idag om de inte vore för dem. Jag tror att de hjälpt än ha kvar fötterna på jorden liksom, kanske skulle vara lite mer självständig o mogen om jag varit ensambarn iof, vem vet. Men kärleken till dem går före allt och det går inte ens att tänka sig ett liv utan någon av dem.

» Svar på tal

Anonym ang. - vad händer i norrpan, inte ett piss

jo eller så går man på en klockren hemmafest och har roligt med sina vänner? Du verkar se ner väldigt mycket på folk som festar? Du skriver att du vill ut på krogen men vad är det för fel på de som festar på hemmafester innan de fyllt 18 och många som går ut tycker också det är roligare med hemmafester? Våga släppa loss lite skitsamma om man skämmer ut sig lite när man har roligt och skapar minnen? Skulle vilja veta lite hur du tänker där! :)


svar: Neeej, jag ser inte ned på de som går på hemmafester, fan de är ju de ända jag har upplevt och upplever och visst fan har man kul med ett härligt gäng. Säkert roligare än krogen många gånger, de är sant! Var mer en suckning åt hur vissa hemmafester går till av de lilla man får se från fb att dömma. Bitter som jag gärna är blir jag jävligt fördomsfull ibland och lackar ur på småfjortisar som aldrig växer upp när de skyltar om sina fester osv. på facebook. Jag tycker att det är så onödigt oavsett att man tänker att man skiter i andras åsikter så får man inget gott rykte liksom och ses kanske mer som den där ytliga fylle fjortisen än den där awesome personen man kanske är på insidan, vilket är lite synd man kan ju förlora lite på det. Men ja, var bara lite cranky ;)

Precis vad mina vänner säger till mig... släpp loss lite fia, oroa dig inte för så mycket. Vet inte riktigt varför jag är så tillbakadragen många gånger och inte vågar bjuda på mig själv. Har varit osäker i mig själv sedan jag gick i lågstadiet så de är ganska många års självkänsla att bygga upp men självklart sitter jag inte inne vaaaarje helg, faktiskt utan festar kanske en gång i månaden. Will regret it när jag växt upp men jag har så svårt att släppa spärren.

Där fick du/ni lite mer insikt i hur jag tänker :)

» Vad är problemet


Sitter och funderar lite på varför, varför i helvete det ska finnas så mycket hat för ? Kollade på sofias änglar förut och de hjälpte en familj som hade förlorat sin 23-24 åriga dotter. Hon hade blivit mördad av sin pojkvän eller något liknande. En utav det hemskaste sakerna med det här är att man inte längre förvånas, man reagerar starkt men inte lika starkt som man gjorde förr, just för att det blivit lite av en vanesak.. Vilket är helt absurrt, ohumant och framförallt hemskt !

Vi har i skolan under de senaste månaderna fått skrivit en inrikes och utrikes nyhet i samhällskunskapen. Vi skulle hitta något av intresse, referera det och sedan läsa upp inför hela klassen för att skapa en debatt. Jag läser inte nyheterna just av den enkla anledning att jag blir så depprimerad av att läsa om andras sorg och förluster varje dag. För det är just det de står om, varje dag är det något nytt och vi har hittat alla möjliga nyheter i klassen som vi diskuterat om. Föräldrar lägger sina spädbarn i tvättmaskiner, man mördar sina pojk/flickvänner och här och där ska en självmordsbombare titta fram. Vad är problemet, varför i helvete är det så här. En sak är säker, gud finns inte, accepterar andras tro men jag själva anser att den såkallade allsmäktige finns fan inte om han låter så mycket hat spridas över det han skapat, säger som min extrema socce till samhällslärare - SKITSNACK !

» Jag vill flytta hemmifrån !! Time to get a job...


» Lyckan finner mig överallt och väger upp allt det onda


Nu kom ett lyckorus igen, jag känner på mig att det här kommer bli ett perfekt år. Jag älskar livet just nu men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Tror det har något att göra med att jag blivit frisk nu. Ska entra skolan imorn för första gången 2012 och jag ska få träffa en väldigt saknad Anna. Sen vill jag bara påpeka att ni ska gå in och läsa min älsklings blogg HÄR. Sen kan jag även medge att den lilla diet grejen de har börjat med hemma lönar sig och att gymkortet snart ska införskaffas så även på den fronten börjar jag bli laddad. Jag avrundar här med att jag saknar min bror som varit borta ett tag nu men att jag försöker se fram emot den dagen han kommer hem istället :) Ja tror att nån har spetsat min julmust med uppåttjack but i don't mind, jag är så jävla taggad på livet, 227 dagar kvar nu, hehe.


Tidigare inlägg