Nästan en vecka av årets skolstart har passerat och ja ligger o tänker på min första dag på gymnasiet, eller ja det lilla jag kommer ihåg. Jag tror att jag har förträngt det mesta från den dagen men ja minns att jag stod väldigt länge framför spegeln den morgonen och att jag tog cykeln till skolan. Ja kom fram jätte stressad och nervös till entrén och alla stirrade på varandra. Jag kände ingen och hade ingen aning om vad som skulle hända, men jag överlevde och det har snart gått 3 månader sedan jag tog studenten. Om man tänker tillbaka på vissa stunder av det första året så inser man hur mycket man utvecklades, det är som att man fått en helt annan världsbild.

 

De första 10 åren i skolan var man i en liten bubbla där man hade det så enkelt, problemen var så patetiska. När man började gymnasiet tog man sig sakta men säkert genom ytskikten av bubblan och in i verkliga livet. Man bildade sin egen karaktär och plats, vem man ville vara och vad man ville göra. Det var här man förberedes inför vuxenlivet. Men tänk om man inte var redo då, ibland vill jag faktiskt krypa tillbaka och gör de där 3 åren en gång till, för att få mer tid och göra det mycket bättre.