Min finaste
Jag stod bakom stadsbibloteket och tjuvrökte när mamma ringde och bad mig komma hem så fort som möjligt, jag förstod på en gång och studsade upp och ner av glädje, kastade mig på bussen fortare än fortast och satt och log hela bussresan hem. Jag minns min första syn av dig, det är något jag aldrig kommer glömma. Hur du sprang i mot mig med dina små trippande tassar mot parketten, i sidled som alla valpar på väg in i väggen. Sen nådde jag dig med mina händer och kände din mjuka päls, din glada lilla svans och såg dina stora bruna ögon. Så liten och så skör, så otroligt söt och jag bestämde mig då för att inget i hela världen skulle komma åt dig, min älskade hundvalp. I två hela år har du varit en del av våran familj, två kalla vintrar och två varma sommrar. Så mycket glädje, så mycket sattyg i görningen hela tiden och så mycket personlighet, hos en så liten varelse. Trogen som en vän och kärleksfull som ett syskon. Men vi kan inte alltid skydda, vi kan inte alltid styra över vad som komma skall.. Snälla vännen du ska vara vid min sida jämt! Jag hoppas du blir frisk och att det inte är så illa som jag gärna överstyrar det hela till, för jag älskar dig så och du är bland det finaste jag har!
Jonna
vad är han för sjuk ? :O
Trackback